akuta

Akuta ärenden

Mår din bästa vän inte bra eller har skadat sig? Ring 018-444 20 00 och tala med vår jourpersonal om Ni har ett akut sjukt djur!

bokatid

Boka tid

Dags för en rutinundersökning eller annat ingrepp som inte är akut? Boka då en tid hos oss! I de flesta fall får ni en tid inom 48 timmar.

vara tjanster

Våra tjänster

Vi utför många av de procedurer som erbjuds på de största djursjukhusen! Vi har ett brett utbud inom både kirurgi och medicin.

prislista

Prislista

Se hur mycket våra olika ingrepp och undersökningar kostar så du lättare får en bild av kostnaden för vården av din bästa vän.

Kastration av hanhund

Hanhundar lever ju permanent med sitt testosteron (inte ”cykliskt” på samma sätt som tikar), - därför kan ingreppet i hundens personlighet bli med uppenbart (förklaras ytterligare nedan)

Testosteronet ger upphov till beteende så som revirmarkering, ett ihärdigt nosande på promenader, benägenhet att smita, eller ”dra iväg” på strapatser i obevakade ögonblick etc.
Effekten av kastration blir oftast en tydlig minskning av dessa beteenden och vi ser ofta en skiftning i hundens fokus på tikar / könsdrift till en ökad fokus på mat och djurägaren / samspel.
Andra möjliga effekter av testosteron är ju tex. Aggression mot andra hanhundar, lite ”kaxigare framtoning”, mer vaktig etc.
Min personliga åsikt är att hanhundar oftast mår bättre av att kastreras. Anledningen är att okastrerade hanhundar enligt min mening lever i konstant sexuell frustration.
I den ”naturliga” vargflocken” finns ju en tydlig ledare – Alfahanen som parar sig med ledartiken, ”alfahonan”, detta för att främja att de ”starkaste” individernas gener förs vidare i flocken. Övriga individer i vargflocken undertrycker sin sexualitet på ett för hunden naturligt sätt och fokuserar inte maniskt på att para sig utsn hjälper flocken att jaga etc (ie matfixering…). Detta kan ju alla se är nödvändigt för flockens fortlevnad.

Hundens mentalitet bygger, tror jag, på samma grund men är satt ur spel eftersom det inte finns någon alfahane eller alfatik (åtminstone inte i sexuell bemärkelse…) i människofamiljen……
Hanhundens instinkt får därmed fritt utlopp att försöka para sig med alla tikar i grannskapet och detta leder till ”konstant och påfrestande sexuell frustration” och ett onaturligt och lite ”maniskt” beteende som vi ju inte ser i tex. Vargflocken. Jag tror därmed att i den ur detta perspektiv onaturliga situation vi försatt våra domesticerade hundar mår de bättre av att kastreras och ”befrias” från ett lite enkelspårigt och onaturligt beteende till förmån för ett faktiskt mindre onaturligt, och mycket mer harmoniskt, beteende som kastrater!
Detta resonemang har jag själv (Börje Rembacken) utformat genom mina år som veterinär, hundägare och hundälskare och ska inte ses som ”sanning” men som ett resonemang som föranleder min rekommendation att hanhundar mår bättre av att kastreras.

Dessutom finns som sagt vissa mer uttalade medicinska fördelar med kastration som tex att man eliminerar risken för testikeltumörer och kraftigt minimerar risken för prostataproblem (ett besvär som annars är ganska vanligt hos hanhundar och allmänt vedertaget som en konsekvens av ”höga testosteronnivåer” på våra hanhundar enligt resonemanget ovan…).
Vill man ”prova på” att kastrera sin hanhund finns numera ett ypperligt medicinskt alternativ i form av ”Suprelorinchip” som enkelt injeceras under huden och stryper produktionen av testosteron på ett sätt som är snarlikt kirurgisk kastration, dock är effekten tidsbegränsad.
En nackdel med att kastrera sin hanhund är att den får lättare att gå upp i vikt, och liksom hos tikar rekommenderas generellt en reduktion av fodergivan med ca 15-20% för att bibehålla kroppsvikten.

Notera att det inom djursjukvården har uppstått enstaka missförstånd där djurägare begärt kastration men menat kemisk kastration. Vi som jobbar inom djursjukvården tolkar ”kastration” i bemärkelse kirurgisk kastration” så om man vill ha kemisk kastration måste man vara tydlig med detta vid kontakt med sin veterinärklinik!

Kastration av hanhund

Hanhundar lever ju permanent med sitt testosteron (inte ”cykliskt” på samma sätt som tikar), - därför kan ingreppet i hundens personlighet bli med uppenbart (förklaras ytterligare nedan)

Testosteronet ger upphov till beteende så som revirmarkering, ett ihärdigt nosande på promenader, benägenhet att smita, eller ”dra iväg” på strapatser i obevakade ögonblick etc.
Effekten av kastration blir oftast en tydlig minskning av dessa beteenden och vi ser ofta en skiftning i hundens fokus på tikar / könsdrift till en ökad fokus på mat och djurägaren / samspel.
Andra möjliga effekter av testosteron är ju tex. Aggression mot andra hanhundar, lite ”kaxigare framtoning”, mer vaktig etc.
Min personliga åsikt är att hanhundar oftast mår bättre av att kastreras. Anledningen är att okastrerade hanhundar enligt min mening lever i konstant sexuell frustration.
I den ”naturliga” vargflocken” finns ju en tydlig ledare – Alfahanen som parar sig med ledartiken, ”alfahonan”, detta för att främja att de ”starkaste” individernas gener förs vidare i flocken. Övriga individer i vargflocken undertrycker sin sexualitet på ett för hunden naturligt sätt och fokuserar inte maniskt på att para sig utsn hjälper flocken att jaga etc (ie matfixering…). Detta kan ju alla se är nödvändigt för flockens fortlevnad.

Hundens mentalitet bygger, tror jag, på samma grund men är satt ur spel eftersom det inte finns någon alfahane eller alfatik (åtminstone inte i sexuell bemärkelse…) i människofamiljen……
Hanhundens instinkt får därmed fritt utlopp att försöka para sig med alla tikar i grannskapet och detta leder till ”konstant och påfrestande sexuell frustration” och ett onaturligt och lite ”maniskt” beteende som vi ju inte ser i tex. Vargflocken. Jag tror därmed att i den ur detta perspektiv onaturliga situation vi försatt våra domesticerade hundar mår de bättre av att kastreras och ”befrias” från ett lite enkelspårigt och onaturligt beteende till förmån för ett faktiskt mindre onaturligt, och mycket mer harmoniskt, beteende som kastrater!
Detta resonemang har jag själv (Börje Rembacken) utformat genom mina år som veterinär, hundägare och hundälskare och ska inte ses som ”sanning” men som ett resonemang som föranleder min rekommendation att hanhundar mår bättre av att kastreras.

Dessutom finns som sagt vissa mer uttalade medicinska fördelar med kastration som tex att man eliminerar risken för testikeltumörer och kraftigt minimerar risken för prostataproblem (ett besvär som annars är ganska vanligt hos hanhundar och allmänt vedertaget som en konsekvens av ”höga testosteronnivåer” på våra hanhundar enligt resonemanget ovan…).
Vill man ”prova på” att kastrera sin hanhund finns numera ett ypperligt medicinskt alternativ i form av ”Suprelorinchip” som enkelt injeceras under huden och stryper produktionen av testosteron på ett sätt som är snarlikt kirurgisk kastration, dock är effekten tidsbegränsad.
En nackdel med att kastrera sin hanhund är att den får lättare att gå upp i vikt, och liksom hos tikar rekommenderas generellt en reduktion av fodergivan med ca 15-20% för att bibehålla kroppsvikten.

Notera att det inom djursjukvården har uppstått enstaka missförstånd där djurägare begärt kastration men menat kemisk kastration. Vi som jobbar inom djursjukvården tolkar ”kastration” i bemärkelse kirurgisk kastration” så om man vill ha kemisk kastration måste man vara tydlig med detta vid kontakt med sin veterinärklinik!

Kastration av hanhund

Hanhundar lever ju permanent med sitt testosteron (inte ”cykliskt” på samma sätt som tikar), - därför kan ingreppet i hundens personlighet bli med uppenbart (förklaras ytterligare nedan)

Testosteronet ger upphov till beteende så som revirmarkering, ett ihärdigt nosande på promenader, benägenhet att smita, eller ”dra iväg” på strapatser i obevakade ögonblick etc.
Effekten av kastration blir oftast en tydlig minskning av dessa beteenden och vi ser ofta en skiftning i hundens fokus på tikar / könsdrift till en ökad fokus på mat och djurägaren / samspel.
Andra möjliga effekter av testosteron är ju tex. Aggression mot andra hanhundar, lite ”kaxigare framtoning”, mer vaktig etc.
Min personliga åsikt är att hanhundar oftast mår bättre av att kastreras. Anledningen är att okastrerade hanhundar enligt min mening lever i konstant sexuell frustration.
I den ”naturliga” vargflocken” finns ju en tydlig ledare – Alfahanen som parar sig med ledartiken, ”alfahonan”, detta för att främja att de ”starkaste” individernas gener förs vidare i flocken. Övriga individer i vargflocken undertrycker sin sexualitet på ett för hunden naturligt sätt och fokuserar inte maniskt på att para sig utsn hjälper flocken att jaga etc (ie matfixering…). Detta kan ju alla se är nödvändigt för flockens fortlevnad.

Hundens mentalitet bygger, tror jag, på samma grund men är satt ur spel eftersom det inte finns någon alfahane eller alfatik (åtminstone inte i sexuell bemärkelse…) i människofamiljen……
Hanhundens instinkt får därmed fritt utlopp att försöka para sig med alla tikar i grannskapet och detta leder till ”konstant och påfrestande sexuell frustration” och ett onaturligt och lite ”maniskt” beteende som vi ju inte ser i tex. Vargflocken. Jag tror därmed att i den ur detta perspektiv onaturliga situation vi försatt våra domesticerade hundar mår de bättre av att kastreras och ”befrias” från ett lite enkelspårigt och onaturligt beteende till förmån för ett faktiskt mindre onaturligt, och mycket mer harmoniskt, beteende som kastrater!
Detta resonemang har jag själv (Börje Rembacken) utformat genom mina år som veterinär, hundägare och hundälskare och ska inte ses som ”sanning” men som ett resonemang som föranleder min rekommendation att hanhundar mår bättre av att kastreras.

Dessutom finns som sagt vissa mer uttalade medicinska fördelar med kastration som tex att man eliminerar risken för testikeltumörer och kraftigt minimerar risken för prostataproblem (ett besvär som annars är ganska vanligt hos hanhundar och allmänt vedertaget som en konsekvens av ”höga testosteronnivåer” på våra hanhundar enligt resonemanget ovan…).
Vill man ”prova på” att kastrera sin hanhund finns numera ett ypperligt medicinskt alternativ i form av ”Suprelorinchip” som enkelt injeceras under huden och stryper produktionen av testosteron på ett sätt som är snarlikt kirurgisk kastration, dock är effekten tidsbegränsad.
En nackdel med att kastrera sin hanhund är att den får lättare att gå upp i vikt, och liksom hos tikar rekommenderas generellt en reduktion av fodergivan med ca 15-20% för att bibehålla kroppsvikten.

Notera att det inom djursjukvården har uppstått enstaka missförstånd där djurägare begärt kastration men menat kemisk kastration. Vi som jobbar inom djursjukvården tolkar ”kastration” i bemärkelse kirurgisk kastration” så om man vill ha kemisk kastration måste man vara tydlig med detta vid kontakt med sin veterinärklinik!

icon car

Hitta hit med bil

Kör väg 282 från Uppsala mot Almunge förbi gamla Viktoria brandstation, över motorvägen så är vi första huset på höger sida.

icon car

Hitta hit med buss

Från Uppsala Centralstation; buss nr 182, 186 och 809 stannar vid kliniken. Hållplatsen är Årsta Vägskäl.

Facebook

Under ett par veckor har ett flertal kaniner kommit in på kliniken och tänkte då skriva lite allmänt om kaninen.

🐰så här kommer lite Intressant och bra fakta att veta om din kanin.🐰

Kaninen kommer från familjen hardjur och idag finns det omkring ca 64 godkända raser av kanin i Sverige. Kaninen är en växtätare som lever i olika grupper med som bildar kolonier, grupperna består utav 2-20 individer som bor i hålor under marken. Mellan 4-8 månaders ålder blir kaninen könsmogen, små raser och honor blir könsmogna fortare.
I det naturliga är kaninen främst aktiv under Skymning och gryning, samt nattetid. Dem spenderar ca 60% utav dygnet till att äta då deras tarmar alltid är i rörelse. Skulle matintaget sjunka p.ga. sjukdom, stress, skada eller ingrepp så sjunker aktiviteten i tarmarna och kan nästan helt stanna. Dock fortsätter tarmbakterierna att föröka sig trots tarmarnas inaktivitet, bakterierna kan då ta sig från tarmen ut i blodet. Det är därför oerhört viktigt att se till att kaninen äter innan och efter ett ingrepp hos veterinären, samt åtgärda tänder som vuxit fel eller blivit för långa.
Kaninen kan sluta äta pga smärta och det är inte alltid vi kan se att det är pga en tand. Kaninen har 28 tänder, 16 tänder i överkäke, var av 4 fram tänder. I underkäken har kaninen 12 tänder.
Du ska alltid uppsöka veterinär när din kanin slutat att ät. När du kommer till kliniken undersöks din kanin främst i mun för att se ifall tänderna är orsaken till att kaninen slutat äta. Tänderna i fram kan växa fel och snett och i vissa fall behöva att slipas. Tänderna i bak kan bli vassa och kan därför också behöva slipas ner. För att förebygga detta behöver kaninen gnaga på bl.a kvistar, helst färska äppelkvistar.
Kaninen är en koprofag vilket menas med att den äter sin egen avföring, men bara en viss speciell del då den innehåller bakterier som är viktiga för tarmen och deras matsmältning. Avföringen har även en funktion att hjälpa till vid nedsmältning av svårsmält växtfiber.

Diarré & röd urin
Röd urin
Ofarligt om den e röd orange då det orsakas av ett ämne från morötter, maskrosor osv.
Urinvägsinfektion blir gult med röda sträck, det är farligt och kräver antibiotika.
Diarré
Minskad apatit, syns som klegg i rumpa å päls. Orsak till diarré är ofta Stressrelaterat, foderbyte, dåligt foder(ofta mögel angripet, inte lukta unket eller damma) och förmycket grönt.

Diet för diarré
• Torkade morrötter, vatten och hö.
• Naturell yoghurt i vatten, bakteriehalt (a fil).
• Pellets och vatten, samt torkad morot.
• Dålig allmäntillstånd : kontakta veterinär omedelbart

Naturlig föda
- Gräs
- örter
- Löv
- Frukt
- Rötter
- Barkt

Foder i fångenskap
- Hö - varje dag med fri tillgång
- Pellets varje dag i specifika mått för kaninens storlek, ålder och aktivitet
- frukt och grönt lite varje dag
- nytt vatten - varje dag
- färsk inredning så som äppelkvistar lite då och då.
... Visa merVisa mindre

May 22nd, 7:06 pm

Visa på Facebook

Rembackens Djurklinik har lagt till 3 nya foton.

Det är inte bara huggormarna som man ska vara uppmärksam över nu i värmen utan även fästingarna har ju kommit. Fästingar kan överföra infektioner som gör din hund sjuk, bla anaplasma och borrelia. Det är inte alltid det finns tydliga symtom hos alla individer.
Om ditt djur får följande symtom så bör du uppsöka veterinär:
* Vandrande hälta
* Rodnad och/eller svullnad kring bettet
* Smärta i leder
* Akut feber
* Nedsatt allmäntillstånd
* Diffusa smärtor över hela kroppen

Vad händer på kliniken när du kommer?
En veterinär undersöker djurets allmänhetstillstånd. Man tar tempen, blodprover som kollar lever-njurar, infektions värderna i kroppen samt ett snabb test som körs mot borrelia.

Det finns inget skydd mot borrelia men vad du själv kan göra för att förebygga borrelia är att använda olika fästningmedel som tex Nexgard som är en smaksatt tablett av biff som kan ges från 8 veckors ålder till en hund som väger minst 2kg. Nexgard har en snabb effekt mot loppor och fästningar inom 8 timmar. Effekten mot fästingar håller i sig i 4 veckor och i 5 veckor mot loppor. Hunden kan bada direkt både före och efter behandlingen. Fästingen biter sig fast i huden för att få i sig den aktiva substansen. Fästingen dör sedan och trillar av.
Ett annat fästing och loppmedel är Bravecto med en smaksatt tablett av lever som börjar verka inom 12 timmar och räcker i 12 veckor och kan ges till valp från 8 veckors ålder och en vikt på minst 2 kg.
Andra altinativ är bärstenshalsband (när en friktion mellan bärnsten och djurpälsen uppstår skapas ett negativt elketrisk fält hos bärnstenen som fästingarna ogillar och hoppar då inte på djuren, OBS, bärnstenen fungerar mindre och bättre på olika pälskvaliteter), denna fri, frontline och till katter Seresto halsband.
... Visa merVisa mindre

May 8th, 6:54 pm

Visa på Facebook

Nu när värmen slagit till så har även huggormarna börjat komma fram och allt flera ormbita djur kommer in till kliniken.

Först märks ormbettet inte så mycket på hunden, men efter ett tag blir hunden trött och vill helst ligga ned. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt.

Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka ner på halsen. Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.

De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör.

När hunden går på benet där ett ormbett tagit bidrar musklernas sammandragningar, tillsammans med blod- och lymfcirkulationen, till spridningen av ormens gift. Det är därför strikt vila är så viktigt.

Vad ska jag göra när hunden blivit biten?

1. Håll djuret i stillhet, speciellt om bettet tagit i tassar eller ben. Det hindrar giftet från att sprida sig.

2. . Om hundens storlek medger att du bär den, så ska du göra det om ormbettet skett på promenad och kontakta sedan veterinär. Förr gav man ofta kortison som behandling men det har inte bevisat någon gynnsam effekt.

3. Ta hunden till en veterinärklinik. På kliniken undersöks hunden. .Om hunden eller kattens allmäntillstånd är påverkat och den har en kraftig svullnad krävs ofta inskrivning. Behandlingen syftar till att hålla katten/hunden i stillhet på drop, upprätthålla cirkulation, blodtryck och att dämpa smärta. Vi ger ibland även ormserum som motgift.

Vad händer när katten blir ormbiten?

Ibland blir katten biten i ansiktet medan bettet i andra fall tar i en eller flera av tassarna. Man vet aldrig på förhand vilken katt som blir dålig men mängden insprutat gift har stor betydelse. En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift alls komma, vid andra tillfällen kommer en större dos.

Vad kan jag göra själv?

Katten bör hållas inomhus och vara inom ett begränsat område eftersom giftspridningen påskyndas vid muskulär aktivitet. Kortison ges inte längre rutinmässigt för behandling av ormbett.
Katten bör alltid undersökas av veterinär så snart det är möjligt efter ett ormbett.

Eftervård

Tiden för tillfrisknandet efter ett ormbett varierar mellan dagar och månader. En till två veckor efter ett ormbett bör katten vara inomhus och hunden vila. Eftersom ormbett kan orsaka skador på framför allt njurar och lever tas vanligtvis uppföljande blodprov.
... Visa merVisa mindre

May 5th, 8:05 pm

Visa på Facebook

Vi vill passa på att önska er alla en riktigt trevlig valborg!
Nästa vecka har vi öppet följande:

Måndag 1 Maj har vi stängt

Tisdag 2 Maj 8 - 17

Onsdag 3 Maj Har vi stängt pga utbildning

Torsdag 4 Maj 8 - 17

Fredag 5 Maj 8 - 17

Lördag Drop in 10 - 14

Söndag Stängt
... Visa merVisa mindre

April 28th, 9:22 am

Visa på Facebook

Glad påsk till er alla underbara djurägare!

Våra öppna tider över påsk är

Långfredag Stängt
Påskafton Stängt (ingen drop in)
Påskdagen Stängt
Annandag påsk Stängt

Öppet som vanligt från och med tisdag den 18 April 8-17
... Visa merVisa mindre

April 14th, 1:56 pm

Visa på Facebook

Idag va det full rulle hos oss på drop in! Ha en trevlig lördagkväll
/Bibbi, Jorieke, Anna
... Visa merVisa mindre

April 1st, 12:56 pm

Visa på Facebook

Rembackens Djurklinik

Danmarks-Bärby 37
755 98 Uppsala

018-444 20 00
reception@rembacken.se

badge svenskdjursjukvard  Följ djurkliniken på Facebook